KirranG

Ja, ikväll var det premiär.

Jag som planerat hur dagen skulle flyta på fick inte alls som jag ville.
Till slut vad jag bara tvungen att rusa om jag inte skulle missa hela matchen. Ordentligt frusterad.
Elin som skulle träffa mig vid garaget satt i trappen och väntade...

Mitt fotskydd som jag använt i veckan har skapat sår på foten så att dra på sig det var inte tänkbart. Tejpa foten hann jag inte med alls, det var jävligt lite tid och bara läge att ta sig upp på planen.

Matchen var väl egentligen lika stökig som en första match alltid är. Vi hade ett fokus och huruvida vi klarade det...ja, det vet jag och det var väl inte galant. Alla var nog mera sugna på att göra mål men några passningar hann vi med.

Då jag sprang runt och tänkte på hur jag placerade min högerfot så tänkte jag inte lika mkt på vänster...
Schoof! pang! AJ! byte!!!

Dåligt med positivitet i kroppen nu.

Första gången jag låter någon anna köra bilen hem, har ALDRIG hänt förr.
Elin gjorde det så gärna så...



När vi satt i bilen förklarade jag för Elin hur jag kände:
- Det är som om jag ramlat i vattnet, spolats ut till havs, Å JAG SOM INTE ENS VILLE BADA!!

Hon garvade, jag garvade!
Det behövdes!



Nu är det inte lika roligt dock.
Gör ju satans ont...undrar om jag får sova inatt.