KirranG

Eftersom jag var lite sjuk igår så var jag inte med på träningen. Första träningen efter midsommar brukar alltid vara tung. Igår var det verkligen jobbigt för tjejerna när dom skulle pressa sig på bättre tider de sista 4 varven.

En efter en ramlade dom in och det var inge läge för konversationer precis då...

  

Daniel kämpade på och planerade in en kisspaus på första sträckan. Det var ett smart drag då han förbättrade sig på andra omgången med mer än en och en halv minut. Inför sista 4 varven hade han totalt sprungit mer än 40 minuter i streck, vilket är rekord.

Jag var lite extra hård emot honom på slutet men också jävligt nöjd. Han ville inte springa sista varvet alls men sprang precis så långt som jag sa att han var tvungen att springa. När han stannade och gick tänkte jag att det var det sista han hade sprungit. Sedan fortsatte han och avslutade varvet joggandes...weeiii. applåder inombords kan jag lova!

För övrigt är det ju sjuuuuk tråkigt att titta på en träning. För varje varv känner man att man kommer längre och längre ifrån tjejerna rent konditionsmässigt. Jag vet att jag behöver vila för att få tillbaka den styrkan jag vet att jag har....attans.


Jag trodde att det skulle komma lite skyfall också, som det gjorde på midsommar. Stoppade undan allas tröjjor i deras väskor och flyttade ihop dem i små högar. Men det kom bara lite duggregn och det får vi nog vara glada för...
För en gångs skull hade jag en regnjacka på mig, tack ELin!