KirranG

...som såklart var träningen.
Jag var inte nervös för själva loppet i sig, utan mera hur min kropp skulle orka med att trycka på hela tiden och hur jag skulle känna mig efteråt. Det är tester i helgen och i nästa vecka är det dags för en välfärtjänt semester. Ingen vill vara sjuk då.

Jag gick ut i ett tempo som kändes jävligt bra...
Benen var starka...åtminstone första och andra varvet. Jag tycker alltid att tredje är jobbigast men då när jag kom till backen så hade Pär och Daniel ställt sig där. Dom peppade på alla och jag vet att i alla fall jag sprang i backen, till skillnad från det jag hade planerat - att gå.

När jag såg på klockan inför sista varvet räknade jag ut att jag hade nästan 10 minuter på mig att ta mig runt sista.
Första varvet tar ganska precis 6 minuter för mig så om jag klarade detta på 8 eller lite till så var jag fortfarande snabbare.

Jossan hänger på min rygg runt hela spåret och det är ritkigt jobbigt att dra runt henne. Hon stannar till och med när jag dricker vatten, även om hon inte ska dricka. Hur som helst så puschade hon mig till en rush på sista raksträckorna...precis när jag höll på att kväva en spya. Hon springer alltid om mig i slutet så klart...och även denna gång. Jag är jävligt nöjd i alla fall. Får jag bara vara frisk och kry efter det här så vänder det nog.

Nu ska jag dricka vatten och sova...För det är jag värd =)