KirranG

På lunchen idag satt jag med två kollegor från andra avdelningar och pratade om proffslivet för idrottsmän, hur deras ekonomiska situation förändras på så kort tid mm. Övergången från mycket pengar till resor var inte så konstig och Cissi började berätta att hon inte gillar att resa. Det var inte en sak som blev av så mycket under barndomen då hennes pappa jobbade utomlands och när han väl kom hem var ju alla hemma tillsammans.

Cissi: -Jag har varit i thailand i alla fall..det var ju varmt och skönt åh så...
Clara: ...(innan jag ens hinner säga nått..)
Cissi: Men tsunamin kom så det var ju bara massa sånt...

VA!?
Sedan pågick ett samtal resten av lunchen hur deras dag hade sett ut. Dom har tagit en tidigare båt över till en annan ö och på så sätt klarat sig bra. Hotellet dom var på då blev förvarnat då vågen passerat andra ställen och Cissi satt i taxin tillsammans med en tjejkompis och funderade varför det var så många som hade bråttom...
Sedan sprang alla emot dem, taxichauffören kom utspringande och skrek BIG WAVE!! puttade in hennes kille i bilen och dom körde bort...fort. Dom hade andra kompisar som väntade på dem nere på stranden...en av dem var en thaitjejen klarade sig genom att hålla fast i ett träd. Skådisen Johanna Sällström var också en bekant till dem som var på plats med sin då ettåriga dotter.....hur det slutade för Johanna vet vi ju nu....

Planet var inte ens i närheten så fullt på hemvägen som det var på ditvägen...
Det beror ju på många saker,...men känslan av att dom åkt hem tidigare, stannar kvar och letar överlevande eller har dött själva är ju inte allt för upplyftande.

Förstår att man kanske inte är så sugen på att resa...

*ryser*